Kapitel 2. Människan - ängel eller best?

PRINCIPPROGRAMMET: Människan existerar i spänningsfältet mellan gott och ont. Hennes inneboende förmåga att skilja på rätt och fel ger henne samtidigt en stor potential och stora möjligheter att skapa ett gott samhälle.
ANETTE: Ibland glömmer vi bort detta och tror att en del personer är helgon och andra helt hopplösa. Att vi vet innerst inne hur saker och ting borde vara verkar vi förtränga alldeles för ofta. Det är synd att vi inte uppmuntrar barnen mer kring detta istället för all strävan mot att 'tjäna så mycket pengar som möjlig'.

PP: Hon har möjlighet och förutsättningar att utveckla sina personliga resurser och sin personlighet. I detta ligger tydliga drivkrafter att förändra människors villkor i en positiv riktning bort från fattigdom, okunnighet och kränkande behandling.
ANETTE: Här finns mycket att göra för att dagens ungdomar och även vi vuxna ges möjlighet till detta. För mycket storebror och brist på eget ansvar gör att man kan känna sig maktlös över sin egen situation.

PP: Människans ofullkomlighet innebär att för mycket makt inte får läggas i en enskild människas, grupps eller partis händer. Det krävs alltid någon form av balansskapande maktdelning. Ofullkomlighetstanken ger också en realistisk grund för synen på demokratin som arbetsform. Ingen person, parti eller grupp vet allt om hur ett samhälle ska skötas, men genom samarbete kan det gemensamma bästa främjas.
ANETTE: Tänk om media kunde förstå detta och inte alltid måla upp alla i Svart/vitt, Röd/Blå, Höger/Vänster.

PP: Rätt makt på rätt plats, det är den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipens innebörd. Principen är ett arbetsverktyg som hjälper oss att analysera var makten ska ligga. Subsidiaritetsprincipen är således ingen renodlad decentraliseringsprincip, utan både en när- och fjärrprincip. Det beror på vilken uppgift som ska utföras.
ANETTE: Detta princip tycker jag är mycket bra. Helt enkelt sunt förnuft på politisk nivå.:

PP: I synen på maktfördelning mellan enskilda, familjer, grupper, kommuner, regionala nivåer, statliga och överstatliga nivåer har principen fundamental betydelse.
Subsidiaritetsprincipen innebär att det som en liten gemenskap själv klarar av att hantera ska den också själv ansvara för och besluta om.
ANETTE: Då är det ju självklart att den familj som väljer att stanna hemma med sina barn under småbarnsåren skall få vårdnadsbidraget. Argumentet att dysfunktionella familjer skulle 'kvittera ut' pengarna och inte ge barnen en trygg uppväxt skiktar på fel mål.

PP: De större gemenskaperna ska stödja de små gemenskaperna att bevara denna kompetens. De uppgifter som de mindre gemenskaperna inte på ett ändamålsenligt sätt klarar av ska de större gemenskaperna ta ansvar för.
ANETTE: Tex miljöfrågor, där EU är en väldigt bra spelplan för att få med alla länder i minskandet av växthusgaser etc.

PP: Denna princip innebär att bevisbördan vilar på dem som vill beröva en lägre nivå dess funktion och därmed dess frihet och ansvar. De måste bevisa att den lägre nivån är ur stånd att fullgöra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och att den högre nivån kan göra det mycket bättre.